Företagsäventyret överglänser allt

Av Ulla Oppermann Blankholm • Foto Ricky John Molloy

En idé som bygger på ett verkligt behov: Hans Jørgen Wibergs app ”Be My Eyes” har nått världsomspännande framgång med nästan två miljoner användare – och hjälpt honom att skifta fokus från sin egen hörselnedsättning och dåliga syn, vilken kommer att vara helt borta om 10 år.

Regeln var, att Hans Jørgen Wiberg och hans två systrar skulle stanna till sängs hemma på gården i Danmark till dess att deras mor ropade att de fick komma ned. Det var mycket som bondens hustru skulle ordna innan hon kunde ha några barn springandes runt i hemmet. Lisbet var den mest modiga av de tre syskonen så det var hon som fick ropa och fråga modern om de fick lov att komma ner – men Anne Grete fick alltid repetera svaret eftersom Lisbet inte kunde höra henne.

Föräldrarna tyckte att det var konstigt och fick Lisbets hörsel kontrollerad, och då testades även Hans Jørgens hörsel. Då var han fem år gammal och kort därpå fick han sina första hörapparater. Det är nu 50 år  sedan.

Läs även blogginlägget: 4 tecken på att du kan ha en hörselnedsättning

”Jag kan inte minnas att det någonsin har varit annorlunda. Det känns som att jag alltid har haft hörapparater och minns inte att jag plötsligt kunde höra bättre. Det kan också bero på att jag aldrig har känt mig hämmad av hörapparaterna – jag har inte funderat så mycket på dem, men ibland har de varit lite irriterande - mest på grund av de var så stora på den tiden. Det var svårare att träffa tjejer, men jag lyckades ändå”, säger Hans Jørgen Wiberg och tittar mot köket där hans hustru dukar fram lunchen.

Idag är han tacksam för att tillvänjningsprocessen för nya hörapparater som han byter ungefär vart fjärde år är helt annorlunda jämfört med förr:

”På den tiden var det ett rent helvete. Det gick väldigt lång tid innan jag vande mig vid nya hörapparater. De har blivit så mycket

bättre nu”, slår han fast och tillägger att han är fantastiskt nöjd med den senaste modellen som kan integreras med mobiltelefonen.

”Jag kan lyssna på en ljudbok och svara i telefonen så fort det ringer. Jag har aldrig missat ett samtal. Förr ringde telefonen minst tre gånger och folk omkring mig fick säga till mig att svara i telefonen. Jag kunde helt enkelt inte höra den, men det händer inte längre eftersom jag hör ringsignalen direkt i hörapparaterna.”

Läs också hur du justerar dina hörapparater med en app

När Hans Jørgen Wiberg fick sin första iPhone för några år sedan blev han fascinerad av telefonens många möjligheter och började

prova alla funktioner. Via ett Facetime-samtal med sin dotter där de kunde se varandra när de pratade, gick han omkring med slutna ögon i huset och blev ledsagad av henne. De testade möjligheterna för blinda människor: ”Nu är du nästan framme vid dörren – sträck ut handen och tryck ned dörrhandtaget.”

Det är nu 30 år sedan som den nu 55-åriga Hans Jørgen Wiberg fick diagnosen retinitis pigmentosa – vilket innebär att han sakta men säkert mister synen och kommer att vara helt blind om 10 år.

Man måste kunna dela syskon med varandra

När Hans Jørgen Wiberg blev ledsagad av sin dotter via Facetime var han ordförande för den lokala avdelningen i Dansk Blindesamfund, föreningen för blinda i Danmark, och hjälpte samtidigt sin hustru Rigmor Wiberg i hennes tapetserarverkstad. Genom arbetet i Dansk Blindesamfund fick han kontakt med många blinda personer och blev intresserad av deras dagliga utmaningar.

”Många av dem började använda Facetime, men de flesta ansåg att det var en nackdel att man alltid måste ringa till samma syster eller bror för att be om hjälp. Det var då jag kom på idén – jag tänkte att det inte borde vara så svårt att skapa en grupp som man kan ringa till och kunna få hjälp av varandras systrar och bröder. Det var utgångspunkten och det är det ännu idag”, säger Hans Jørgen Wiberg, som gick och grubblade på idén som växte fram under de följande 14 dagarna. Av en slump hörde han i radion om en starta-eget-helg där

man kunde presentera en företagsidé på en minut för att få hjälp att komma igång. Det var under våren 2012, och medan landskapet for förbi på vägen från hemmet i den lilla byn Sdr. Vedby utanför Nykøbing Falster till Aarhus, så övade Hans Jørgen Wiberg på presentationen av företagsidén tills den var helt perfekt och tog exakt 59 sekunder. Hans Jørgen Wiberg tog med sin blindkäpp upp på scenen för extra effekt, även om han hade klarat sig bra utan den under det korta framförandet.

Framgångarna fortsatte. Hans synfält är endast fyra till fem grader så han kan bara se det som är precis framför honom. Käppen används mest när han är ute och går – där hemma klarar han sig helst utan. Alla deltagare på starta-eget-helgen fick tre röstsedlar så att de kunde rösta fram den bästa företagsidén. Hans Jørgen Wibergs idé var populär och blev en av dem som man utvecklade under helgen och han skulle till att samla ihop de personer han behövde för att förverkliga idén.

”En av de första personerna jag pratade med sade – ”du har inte gjort det här förut, väl? Ska jag hjälpa dig med att skapa ett team?” Han hade rätt och hjälpte mig hitta rätt folk till teamet”, berättar Hans Jørgen Wiberg och tillägger att den initiativtagande mannen numera är direktör på Be My Eyes. Idén vann innovationspriset och Hans Jørgen Wiberg hade nu ett helt team bakom sig som var redo att utveckla idén. De var dock ganska geografiskt utspridda: En fanns i Aarhus, själv bodde han i Nykøbing Falster och några av dem befann sig i Sverige.

En orealistisk ansökan

”Det var svårt att träffas men vi började hålla Skype-möten varje måndag klockan 08:00, för att fördela arbetsuppgifter”, berättar Hans Jørgen Wiberg, som tillsammans med de andra beslutade att appen Be My Eyes skulle vara non-profit och började söka pengar från olika fonder.

Dansk Blindesamfund donerade 50 000 kronor för att utveckla appen. Sedan gjorde teamet något som Hans Jørgen Wiberg till en början tyckte var helt orealistiskt. De ansökte om två miljoner kronor från en välkänd dansk fond: Veluxfonden.

”Det kommer aldrig att gå, tänkte jag. Jag hade hela tiden fokuserat på att försöka göra allting så billigt som möjligt men jag förstod också att vi skulle behöva duktiga utvecklare, ett kontor och så vidare. Med hjälp av en god väns mamma som var duktig på att ansöka om medel från fonder, fick vi två miljoner kronor och kunde sätta igång med den tekniska utvecklingen av appen”, säger Hans Jørgen Wiberg.

I november 2014 lanserade de i tysthet appen i danska app-store. Innan dess hade 10 blinda personer fått testa appen och när appen lanserades kunde omkring 200 nya användare testa den. Det dök upp några småsaker som rättades till och 15 januari 2015 var appen helt klar.

Genväg till Facebooks algoritmer

De planerade en så kallad Thunderclap-kampanj för att få 457 av sina Facebook-följare att skriva på det numera nedlagda Thunderclap, så att lanseringen skulle inträffa vid exakt samma tidpunkt – klockan 12:00 den 15:e januari 2015. Detta var en genväg till Facebooks allra heligaste algoritmer, vilket gjorde att spridningen blev mycket större än vad deras 457 Facebook-följare hade kunnat lyckas åstadkomma på egen hand. Därefter publicerade den amerikanska webbplatsen Producthunt.com en artikel och plötsligt blev appen och historien bakom känd av de flesta teknikmedier i världen.

”Den första veckan efter lanseringen var vi med i alla de teknikmedier som nystartade företag bara drömmer om att få komma med i. Den veckan gav vi sex eller sju intervjuer om dagen och under de följande månaderna var det tre eller fyra intervjuer varje dag – vi talade med journalister från Australien, USA, England, Tyskland, Italien, Japan, Ryssland – vi fick ut historien på alla möjliga ställen”, berättar Hans Jørgen Wiberg och tillägger att det var tur att de blev så omtalade eftersom de 80-90 000 kronor som avsatts till marknadsföring hade

förbrukats i samband med utvecklingen av appen.

Hur gjorde du för att hålla huvudet kallt under den tiden?

”Det behövde jag nog inte – när man är 50 blir man inte lika lätt överväldigad som när man är 18 år. Jag tror inte ens att all

framgång har tagit mig åt huvudet – det är i alla fall min uppfattning – det har bara varit kul.”

Idag har appen 1,9 miljoner frivilliga som omkring 100 000 blinda kan nå för att få hjälp.

Ingen fast månadslön – helt normalt

Hans Jørgen Wiberg hade aldrig funderat på att starta eget, men nu tycker han att det känns helt naturligt. Hans fru har, som tidigare nämnt, en tapetserarverkstad, och här hjälper Hans Jørgen Wiberg fortfarande till med att fläta material till några av Børge Mogensens klassiska designstolar. Han ser det som en perfekt sysselsättning efter att ha suttit många timmar framför datorn. Dessutom är han utbildad lantbrukare, har studerat filosofi – och hans föräldrar var oberoende lantbrukare.

”Både jag och min fru är uppvuxna på en gård och det är på alla sätt ett mycket självständigt arbete som man lägger ner många arbetstimmar på – så det var inte så mycket som skrämde mig. Att inte ha en fast månadslön är ju helt normalt i den världen och det känns helt naturligt”, säger han och fortsätter:

”Men jag kan mycket väl förstå att många skulle ha gett upp den process som vi genomgått med Be My Eyes. När företaget är litet och si_rorna är små kan man behålla kontrollen, men när det börjar bli lite volym och det börjar handla om en miljon kronor som kommer in och ut från kontot kan man bli lite skakis när kassan börjar sina. Det kan vara en skrämmande upplevelse att mista kontrollen på grund av mängden pengar.”

Be My Eyes har ombildats från ideell organisation till ett vanligt företag, efter godkännande från Veluxfonden. Idén att byta bolagsform kom efter en resa till Silicon Valley, då det stod klart för Hans Jørgen Wiberg och hans partners, att man visst kan tjäna pengar samtidigt som man erbjuder en bra tjänst. Under 2018 skrev Be My Eyes avtal med Microsoft om en tjänst för företagets blinda kunder, och det ger pengar till de som arbetar åt Be My Eyes. Enligt Hans Jørgen Wiberg arbetar man för närvarande med flera av dessa typer av avtal – till

exempel med banker, så att blinda personer kan kopplas till en bankanställd och inte behöver kopplas till en slumpmässig person från Be My Eyes-appen för att hantera

Én drivkraft

Pengarna strömmar dock inte in till varken Be My Eyes eller Hans Jørgen Wiberg, även om kännedomen om appen har blivit stor. Det är dock inte någonting som bekymrar Hans Jørgen Wiberg:

”Jag drivs inte av pengarna. Jag drivs av det här…,” säger han och tar fram telefonen som visar blinda personer som under de senaste fem minuterna har fått hjälp av appen Be My Eyes; en från Japan, en från Saudiarabien…

”Det är dem som jag drivs av”, säger han och berättar att det är fantastiskt att en så pass enkel – och egentligen banal idé – nu har nått ut till alla världens länder med några få undantag, till exempel Nordkorea och Iran.

”När en 50-årig man från landet, utan några särskilda tekniska kunskaper kan göra det här så kan även andra lyckas göra någonting bra. Det är fascinerande att världen har blivit så liten att det går att göra som vi har gjort”, säger han och tillägger att han i övrigt aldrig har trä_at någon rik person som han har velat byta plats med.

”Det är verkligen värdefullt att behöva kämpa för något och veta att man måste vara försiktig med de pengar man har”, understryker

han.

Han hade inte ens i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig att appen skulle få så stor spridning som den har idag.

”Det är fantastiskt att ha uppfunnit den och på så sätt gjort det möjligt för blinda att få hjälp, och för andra att kunna hjälpa”, säger Hans Jørgen Wiberg, som under inledningen till en presentation på TED-x på ted.com, som visar starka och effektfulla anföranden, började med att säga att många vill hjälpa till att förändra världen och att de numera har möjlighet att göra det via denna app. Han skrattar lite när han beskriver utvecklingen av appen i början:

”Min farmor blev helt blind när hon var i 60-årsåldern och själv har jag nu endast några få graders syn, så det kommer jag också att bli. Tills vidare tar jag saker och ting som de kommer – en dag i sänder – jag känner många blinda personer som har det bra, men självfallet är det ingen dans på rosor och det finns även de som inte klarar av tillvaron och till exempel börjar dricka. När vi utvecklade appen skojade jag lite med utvecklaren och sa att du får nog skynda dig med appen eftersom jag kommer att behöva den snart”, säger Hans Jørgen Wiberg, som utöver hjälp från Be My Eyes, hoppas att ny teknologi, nämligen stamcellsforskning, kan komma att hjälpa honom.

”Det har inte hänt så mycket inom fältet på många år, men det har nyligen visat sig man med hjälp av stamcellsterapi på möss kan stoppa blindhetsprocessen. Vissa påstår att jag är överoptimistisk men jag ser hur tekniken utvecklas i rasande fart – bland annat självkörande bilar och möjligheten att använda enorma mängder data”, säger Hans Jørgen Wiberg, som också var lika optimistisk under uppbyggnaden av Be My Eyes och därför har skäl att behålla sin optimism – och inte minst sitt inbyggda tankesätt ”Varför inte, egentligen?”.